Här är några ryska damer utanför huset. De kommer alltid fram och frågar om de får ta en bild tillsammans med mig och jag smygfotograferar dem tillbaka. Vad är det? Om jag var intresserad av att ragga på det här konventet, så är det cirka 100 kvinnor och 3 män här. Just sayin.

De två coolaste sakerna med metrostationen Elektrozavodskaja är 1) att det heter Elektrozavodskaja (Электрозаводская), det andra är att den ser ut såhär. När jag började läsa Metro 2033 tänkte jag mig att tunnelbanestationerna var deppiga Sovjetbunkrar, snarare är de stora katedraler värda en resenär i världskommunismens huvudstad! Arkitekten vann Stalinpriset för denna.

Jag har känt mig lite obekväm med att hela tiden vilja fotografera de allra fulaste Sovjetbetongskraporna. Liksom, här går betalda guider och visar mig fina historiska byggnader och jag gillar bara nedgångna betongklossar. Jag är också oroad över att de ska tro att jag försöker göra narr av Ryssland och smutsa ner Rysslands fina internationella rykte. (Tänk efter vad den där meningen innebär för bland annat min självbild, hur obekväm jag är i nästan alla sociala situationer och [infoga valfritt])
Här, i alla fall, låtsades jag vara intresserad av byggnaden i förgrunden för att få med de mäktiga tornen som reser sig över centrala Moskva. да! Fuck да!

Jag har många bra foton från Gogols hus, men jag väljer detta. Muséet var, som sådana ofta är, full med typ en fjäderpenna i en glasmonter "Thiz waz Gogols actual pen". En gammal sovmöbel: "According to legend, Gogol died in thiz яoom". En 1800-talssoffgrupp:"In thiz яoom Gogol and Pusjkin woult have tea". Inget av vad som är stort med det är fotograferbart, så den magiska stunden mellan mig och denna träskultptur för sammanfatta besöket hos författaren till "Kappan", en av historiens bästa noveller. Huset är även bibliotek nu.

De här damerna tyckte jag såg särskilt ryska ut, så de får vara med. Igen smygfotograferade utan tillstånd.

???