En lagom dos självhat

I ett tidigare inlägg skrev jag "Ibland tänker jag i ett infall av hybrisartad självgodhet 'fan, jag älskar mig själv!'". Detta är inte en självhjälpsblogg så jag vill för säkerhets skull tillägga att denna inställning inte är produktiv utan en lagom dos självhat som motvikt.

Åh nej! Tänker ni. Det finns så mycket som är dåligt i världen, ska vi inte klappa om oss själva och säga att vi är bra och chefar och vi vill ligga med oss själva och allt det där som ni upprepar framför spegeln. Tyvärr, det är inte alls så. Vi är självupptagna lyxparasiter på världens ruttnande kadaver.
Ta den här bloggen till exempel. Hela dess existens är helt enkelt fel. Sitta här och reservationslöst hylla popkultur? Populärkultur är flaggskeppet för hela det västerländska konsumtionssamhället. Skulle det vara skillnad på att konsumera en M.I.A-skiva motför att konsumera en espressobryggare? I don't think so. Oavsett hur alternativ du anser din populärkultur vara, är den ändå en del av ett kapitalistiskt system som vi hela tiden underbygger med våra oh so utbildade åsikter om den västerländska kulturens vara eller icke vara.
Kort sagt är populärkultur ondskan på jorden.

Populärkultur:

Populärkultur:


En väldigt bra källa till konstruktivt självhat när man är man är såklart feminism. När den appliceras på populärkultur blir det som allra bitterljuvast. Ett utmärkt exempel är Liv Strömquists första seriealbum 100% fett där hon i tur och ordning dissar Jean-Paul Sartre, Ingmar Bergman, Woody Allen och Bruce Springsteen för deras sunkiga kvinnosyn. Sådär, de namnen var i stort sett hela anledningen till min existens som människa. Jag håller helt med om jag bidrar till en patriarkal maktstruktur genom att förbehållslöst hylla dessa herrar och jag gör det ändå. Ungefär som att jag konsumerar kläder, mat, alkohol, cigaretter, TV och annat skräp mot bättre vetande. Igår när jag handlade ekologiskt fair trade-kaffe tänkte jag på colombianska bönder som slavar dag ut och dag in för svältlön och har det allmänt svårt när plötsligt en dag:
- Känner du hur allt plötsligt blev lite softare?
- Hmmm, det måste vara Olle som har lagt en extra tia på att köpa fair trade-kaffe!
I don't think so. Det där skämtet har jag förresten också snott från Liv Strömquist. Hela hennes produktion är en outtömlig källa till lagom självhat, här är ett exempel om Einsteins fru:

Den otroligt invecklade konsten att slippa se mediokra filmer

Jag lägger ner väldigt mycket tid och energi på att slippa se hyfsade filmer. Tidigare rättade jag mig efter ett strikt genresystem, som i korthet går ut på att jag bara ser genrefilm, hangoutfilm och filmer om De Stora Frågorna. På senare tid har jag insett att det finns hål även i detta idiotsäkra system och lagt till en kvalitetsskala - jag ser bara tramsiga filmer och lyckade eller misslyckade mästerverk.

Hur vet jag då vilken film som är bra eller dålig innan jag sett den? Det vet jag inte men jag vill till varje pris undvika att av slapphet råka se en två timmar lång reklamfilm för facebook. Den enda anledningen att göra det är att man tröttnat på film och bara tittar på facebook hela dagarna och när man pliktskyldigt går och ser en film för sina julklappsbiocheckar, tänker man "[tystnad] .... [tystnad] faaaa-aa-ac-e- [tystnad] facebook! ja! Jag kan gå på bio och titta på facebook samtidigt!". Jag försöker även undvika att se Inception, som jag förstår är medelmåttig bara genom att se South Park-parodin.

Jag började alltså med att dela in alla filmer som är värda att se i tre kategorier. Se aldrig, aldrig en film som inte verkar passa in på någon av följande beskrivningar:

Genrefilm - Den uppenbara beskrivningen är SF, skräck och fantasy. Sedan finns underkategorier som postapokalyps, kannibal, sword and sorcery osv. Dessa filmer är så gott som alltid sevärda för att de presenterar ett världsbygge, gärna med regler (se Gremlins). De riktigt bra är få, men de dåliga är underhållande i vilket fall, som Galaxy of Terror:



Hangoutfilm - Detta begrepp myntades av Tarantino och beskriver karaktärs- och dialogdrivna filmer som Dazed & Confused och Swingers. De skapar helt enkelt en liten hemtrevlig värld med karaktärer som blir dina kompisar som du vill återse då och då, och ser om filmen. All karaktärs- och dialogdriven film går in här. Tarantino använder till exempel westernfilmen Rio Bravo som exempel. Det är inte bara ungdoms- och generationsfilmer, även om en film som Cassavetes' Shadows är ett utmärkt exempel.



De Stora Frågorna - Här hamnar filmer som på ett bra sätt behandlar dom stora frågorna om livet och döden, samhället och individen, varat och intet. Uppenbarligen hör till exempel Ingmar Bergman hit, men även saker ni inte tänker på, som Blade Runner, handlar om De Stora Frågorna. (Denna trailer illustrerar, något övertydligt, konceptet!)



Täcker inte dessa kategorier in nästan all film? Nej! Stora block som amerikanskt drama, thrillers i allmänhet och biopics i allmänhet faller utanför och det är en ansenlig del av den amerikanska filmproduktionen. Säker statistik visar att det är i dessa genrer allra mest medelmåttigt skräp produceras. Utöver dessa enkla genreregler behövs alltså en enkel kvalitetsbedömning. Här måste ni gissa er fram:

Tramsig film: ingen har försökt göra någon stor konst. Dessa filmer är oftast säkra att se.

Mästerverk och misslyckade mästerverk: ett misslyckat mästerverk är alltid värt att se till skillnad från en väl genomförd medelmåtta.

Naturligtvis behöver dina förväntningar inte stämma in, men empiriska undersökningar har visat att genom att hålla mig till dessa enkla regler hade jag sluppit sitta igenom någon sån smörja som Up In the Air, och kommer även slippa The Social Network och Inception.

Nördarnas revansch, del en miljon

Just hemkommen från ett DJ-set på hipsterborgen Kino och har lite tankar att samla om fenomenet nördighet. Jag vet, det här har gjorts en miljon gånger men ... nu skriver jag som om jag inleder en DN-idé och debatt-helsida, jag kan breda ut mig om vilken skit som helst här! Jag begär inte att du ska läsa det! Seså! Gå tillbaka till  facebook!

Fint, nu blev vi av med alla socialt funktionella människor. Kvar är nördarna! Jag hade ett fint samtal med mannen som spelar skivor under namnet Hånleo, och som tillsammans med Världsklas har skapat klubbkonceptet Månen där jag och Äldre bror alltså gästspelade. Ska jag på ett enkelt sätt förklara klubbkonceptet så handlar det om typ "dansmusik av artister som inte gör dansmusik", "hits som inte är hits", "rockartister som gjorde en discolåt 1978 för att alla gjorde det" etc.

Mina dialoger är fritt återskapade ur minnet och laborerar med sanningen för att skapa kontext åt en idé. Ungefär som Platons alltså.

Hånleo: Va !?!?! Är det The Clash?
O.L.L.E: Ja! Det är ju den M.I.A. har samplat i Paper planes!
(Paper planes-partiet kommer in, båda nickar med huvudet)
Hånleo: Vilken skiva är den med på?
O.L.L.E: Combat rock! Väldigt onördigt av dig att fråga om en sådan sak! The Clash!
Hånleo: Äsch, jag har blivit så gammal att den där statusgrejen fallit bort, för tio år sedan hade jag aldrig frågat!
O.L.L.E: Jag vet inte om jag är så gammal än! Jag försöker nog smygläsa labeln en gång innan jag frågar! Ha ha! Det här blev nördigt! Vi sitter liksom fyra DJ-s (och en artist!) och DJ-ar för varandra och är "ja men det är ju den som dom samplar i bla bla! ... ha ha!"
Sea Lion: Jag är väldigt nördig så att jag satt på spårvagnen och lyssnade på två hårdrockare som pratade framför mig och de var så roliga så jag skrattade högt med dem.
Hånleo: Fick du onda hårdrocksögat?
Sea Lion: Nej, de var jättesnälla.
Hånleo: De är oftast det.
O.L.L.E: Men det där är ju social nördighet, musiknördande är i sin natur mer som rollspel, heminredning,  videovåld, ... det är någon sorts akademisk komplettistgrej att man hela tiden skriver ett mentalt uppslagsverk över något fenomen.
Hånleo: Men Månen har sina rötter i nördighet! Månen är ett omfamnande av nördigheten, den utåtagerande nördigheten. Det är inte nördigt som att man sitter på sitt rum och sniffar skivetiketter utan det är utåtriktat, inkluderande och har ett inslag av folkbildning.
O.L.L.E: Oh, jag gillar det! Folkbildning! Nördarna har varit och grävt i sina djupa nördlådor och hittat på en massa saker som gör världen bättre.

Här en lista på några av dessa saker i Spotify-form

Jag och DJ-kollega Äldre bror i duon Fågelvägen är ju nybörjarnördar vad gäller just "disco-not-disco"-musik, vad är så nördigt med en no wave-sångerska som gjorde några discolåtar med Kid Creole, en låt från Gang of Fours 80-tals-new wave-opunkiga tredje album och Brian Enos afrikafunkiga samarbete med David Byrne? Förmodligen allting. Antingen ser man det eller så ser man det inte. Frege skulle sagt att det har Sinn, men saknar Bedeutung.

Hånleo och världsklas är ju nördmästarna i sammanhanget, lite som han som är Dungeon Master i "Nollor och nördar". Deras spotifylista är full med artister som Chris Rea, Mikael Rickfors och Sally Oldfield. Hur kom de på idén att lyssna på dem? 

Månen har likt en socialdarwinistisk nörd-The Blob nu tagit över hela hagabion, från att ha varit instängd i källaren. Icke-nördiga människor och nördmotståndare har naturligtvis fritt fram att peta alla sina attackgafflar i vårat luftslott men vi vet stolt att vi är över 30, vi har inte egna familjer, inte fast jobb, vi har det här. Ibland tänker jag i ett infall av hybrisartad självgodhet "fan, jag älskar mig själv!"


Avslutningsvis vill jag säga att Sea Lion-spelningen var nördig och asbra och hon är på alla sätt en artist på uppgång.

Från eniro.se

Det finns två personer som heter Nietzsche i Sverige, det förmodade äkta paret Ronny och Anna-Mia Nietzsche i Sundbyberg

Det finns tre personer som heter Schopenhauer - Lisa, Henrik och Niclas. Alla bor Stockholmsområdet.

SVT debatt, nyliberalism, sverigedemokrater mm.

Jag var av en händelse med som studiopublik i SVT debatt igår och det var en upplevelse, av något slag. Jag vet inte vad jag ska tycka om debatten angående dödsskjutningarna i Malmö, men jag fick se en livs levande Sverigedemokrat snacka sin skit live i alla fall. Det mest bestående intrycket var nog liberal debattör, som argumenterade helt otroligt övertygat för att det är bra att H&M har underleverantörer som motarbetar fackföreningar.

Jag har antecknat följande helt fritt ur minnet:

Programledare: - Kan man med gott samvete köpa en vit t-shirt för 50kr på H&M?
Liberal debattör: - JA DET KAN MAN!
Fair Trade-person: - Hur ska arbetare som tjänar 400kr i månaden kunna leva på det?
Liberal debattör: - DOM SKA ÖKA PRODUKTIVITETEN
Programledare: - Ska dom jobba ännu mera?
Liberal debattör: - DOM SKA ÖKA EFFEKTIVITETEN NÄR DE ARBETAR!


Aha, problemet är alltså att de bara fikar och snackar skit när de väl arbetar. Om de bara sydde snabbare skulle de alltså få löneförhöjning och sjukförsäkring. Eller, det där sista ska jag inte spekulera för mycket i. Jag är alldeles säker på att liberal debattör aldrig varit sjuk en dag i sitt liv och föraktar de som varit det.

Fair Trade-person: Det är jättebra för Kambodja att H&M skapar arbetstillfällen men tycker du inte att det är rimligt att omvärlden ställer krav på att de ska ge arbetarna en lön de kan leva på?
Liberal debattör: - DET DÄR ÄR BARA POPULISTISK PROPAGANDA! DU OCH DINA KOMMUNISTKOMPISAR HAR ALDRIG GJORT NÅGONTING FÖR ATT MINSKA FATTIGDOMEN!


Min egen meningsutväxling med liberal debattör begränsades till följande replikväxling efter den ordinarie inspelningen:

Olle: Du menar alltså att hela fackföreningsrörelsen bara varit till skada för utvecklingen av levnadsvillkor?
Liberal debattör: JA, BARA TILL SKADA
Olle: Okej.... jag ville bara veta det.

Den rimliga motfrågan hade ju varit om han vill avskaffa fackföreningarna i Sverige också. Men de argumenten kommer man aldrig på i stundens hetta utan först senare. Liberal debattör har inga sådana svagheter, han vet alltid var han ska attackera. Å andra sidan hade det bara varit produktivt om jag fått honom att säga det i TV, själv vet jag ju i mitt hjärta att han vill avskaffa dem.

Jag vill också passa på att uttrycka min sympati med H&M som inte alls står bakom liberal debattörs åsikter, åtminstone inte offentligt. De har kn¨åpat ihop den här fina texten om barnarbete och motarbetande av fackföreningar hos underleverantörer. Liberal debattör uppmuntrar alltså H&Ms framfart i Sydasien mer än de själva gör.


Det jag är mest nöjd med angående min egen medverkan är att jag gjorde gerillamarknadsföring för Karin Bäckströms kreation för [krig], gerilla-konst-krig-mode-projektet för 2010-talet. Trots att det är strikt förbjudet "att ha på sig loggor" i SVT.
Det vackra svartvita motivet agerar fond till Liberal debattörs utläggningar mellan ca. minut 2-5! Sprid ordet!

[krig]-tröjan, här på designern själv

Lutheransk ateism

Jag har, efter en stunds bibelläsande märkt att jag beskriver alla möjliga sorters fenomen som "lutheranska" och bestämt mig för att jag beskriver mig själv som "lutheransk ateist". Det innebär alltså en lutheransk plikt- och skuldkänsla kombinerat med åsikten att det inte ska vara "för lätt här i livet" samt att gud inte existerar.

"var dag har nog av sin egen plåga" - Matt 6:34

Saker jag tycker är mycket lutheranska är:

"den stenhårda soffan" - din farmor har den definitivt i sin salong, kanske har dina föräldrar den i köket. Det är en soffa, men till skillnad från "klippan" och andra IKEA-klassiker är den gjort i trä och stenhård. Dock är det inte en "bänk" rent platonskt idémässigt utan fortfarande en soffa. Denna möbel påminner oss om att vi inte ska ha det för lätt här i livet!

Skandinavisk design - spanjorerna bygger sagoslott och britterna bygger hemtrevliga pubar. Vi bygger öppna ljusa sparsmakade strukturer där det är lite halvt uttalat att man inte ska ha det för roligt (eller trevligt). Det stämmer självklart på funkisbyggnader men även den gamla nationalromantiska stilen är mycket stramare än vad den är på kontinenten.

Dessutom gillar jag den självutplånande, kommunistiska lära som jesus predikar -

"om någon vill [...] beröva dig din livklädnad, låt honom få manteln med". - Matt 5:40


Hur den kristna högern kommit runt hela den grejen - att det i stort sett alltid är fult att äga något, eller som Proudhon hade sagt - "egendom är stöld" - kommer jag aldrig förstå. Kanske något för Göran Hägglund att fundera på? Om någon vill ha socialbidrag, ge honom bostadsbidrag också!  Kram!

Vanligt folk vs. den konstiga böglobbyn

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/sd-vill-ha-mer-styrd-kulturpolitik-1.1174439
http://www.dn.se/debatt/sveriges-radikala-elit-har-blivit-den-nya-overheten-1.954221

– Ett större inslag av styrning utifrån vad man bedömer vara konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur, säger Sverigedemokraternas Mattias Karlsson till "Kulturnytt".


- Den som exempelvis råkar gilla tavlor som föreställer något bör till exempel göra avbön direkt; då har man nämligen nazistiska böjelser, säger Göran Hägglund i DN.


Några dagar efter den svarta söndagen kom en kort notis om Sverigedemokraternas kulturpolitik i DN. De vill "stärka kulturarvet och är beredda att skjuta till en halv miljard kronor. Det blir hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag [...]", dessutom vill de ha en mer styrd kulturpolitik och "vill också avveckla det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera. I stället vill man ha en mer bred och folklig kultur". Eller som Göran Hägglund skulle ha sagt: 


- De som under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat. Den ena idén mer akademiskt tillskruvad än den andra och allt med udden ytterst riktad mot vanligt folks sätt att vara.


Den som säger att det inte finns underlag till samarbete i den nya sammansättningen av riksdagen verkar vara helt fel ute, det ser ut att finnas en lång rad frågor där den borgerliga alliansen tycker precis som Sd, särskilt då dess mest värdekonservativa avstickare, Kd. De verkar dessutom ha flera gemensamma nämnare vad gäller svensk identitet resp utländsk. Riksdagsledamot Magnus Jacobssons numera berömda valkampanj "Vem ska bara våra pizzor?" ställer sig frågan "Hur tänker Sd?". Ungefär som ni, är svaret. Till exempel menade en av deras kommunvalda att invandrare har en aggressiv gen som svenskar saknar. Ni tycker att kopplingen från det ena till det andra inte är uppenbar, att jag pratar konspirationsteorier?


Det är för sent för mig att inte vara en del av den feminist-queer-jude-arab-anarkist-lobby som Göran Hägglund ser som ett hot mot vanligt folk och svenska värden så jag kan gott lägga fram hur många konspirationsteorier jag vill - det viktiga är att alla försök att skapa en nationell normal identitet som står i motsats till en utländsk, homosexuell, politisk radikal "konstighet" som kommer äta upp all normal kultur är nazism. Och att Sd övertog Hägglunds ideologiska verktyg "verklighetens folk" gjorde inte att han började fundera på vad han egentligen hade sagt, utan han försökte varumärkesskydda det.

Jag har alltid undrat hur verklighetens folk ser ut, så jag bildgooglade lite och så här se de ut! Kram på er!

Att tänka för mycket

Jag tänker för mycket. Från morgon till kväll går jag runt och gör inget annat än tänker. Man skulle kunna tro att det är något bra att vara en tänkande människa, men i vårat samhälle har jag fått intrycket att det är precis tvärtom. En kompis satt en dag och läste en bok om idéhistoria. Vi kan säga att han jobbar på ett arkitektkontor. En arbetskamrat frågar vad han läser. Vi kan säga att det är en bok av Sven-Eric Liedman och min kompis får kommentaren "sånt där blir man ju knäpp av att tänka på".
Ett annat stort område där det inte är bra att tänka för mycket är såklart sport. Ni kan själva tänka er Glenn Strömbergs röst när Mesut Özil har missat ett öppet läge i straffområdet: "Nu tänkte han för mycket!". Förtjänsten med att inte tänka för mycket visades dessutom med två klara exempel från samma match: Özil kommer fri med målvakten, har tid att lägga upp bollen och får till sist iväg ett tamt avslut på Ghanas målvakt Kingson. I ett senare läge dimper bollen ned vid hans fötter strax utanför straffområdet och som av en ren reflex dunkar han upp den i krysset. Studioexperten (var det John Guidetti, den unga Manchester City-snubben?) säger klart och tydligt att i denna situation när han inte har tid att tänka, går allt som det ska. Det är inövade rörelsemönster, muskelminne och år av träning som tar över och gör jobbet rätt, till skillnad från de där tankarna som rör till allting (jag har till och med hört Glenn Strömberg utbrista "Aj aj! Där kom tankarna!).
Ni kanske tycker att det är konspiratoriskt att ta två i sig isolerade händelser och göra en generell slutsats av dem, med att vara konspiratoriska är precis vad vi som tänker för mycket gör hela dagarna.

Om vi säger så här då, när man är ute i arbetslivet, och träffar på verklighetens folk (jag fattar inte att jag ger min ärkefiende Göran Hägglund erkännande genom att använda det där uttrycket - jag ogillar inte bara Göran Hägglund politiskt, det är personligt, jag har läst det mellan raderna i hans debattinlägg, han vill allvarligt låsa in mig eller skicka mig på arbetsläger, men det tar vi senare), vi kan säga att jag är på en introduktion av något slag eller ännu värre, någon tema- eller fortbildningsdag och någon pratar om det ena eller andra som vanligen beskriver något moment i arbetet. Och sedan avslutar de med ett "men det här är för teoreeeetiskt, nu ska vi göra en kul övning". Ni vet precis med vilket förakt ordet uttalas - teoreeeeetiskt. Varje gång känner jag hur en kniv någon huggit i min mage för länge sedan vrids om lite. Jag är teoretiker. Jag tycker inte man kan göra något alls innan man har genomarbetat teoretiskt ramverk som förklarar varför man gör det. Inte ens handla mat eller sätta på sig kläder. Problemet med världen är att saker inte teoretiseras tillräckligt!

Det finns ett litet reservat för oss som tänker för mycket. Universiteten. Där får vi sitta och tänka bäst vi vill och de som tänkt så mycket att de till sist bara tänker på att tänka, hamnar på filosofiska fakulteten. Jag gillar benämningen teoretisk filosofi så mycket att jag nästan spricker. Vi tar ett så abstrakt ämne som filosofi och tar bort allt det praktiska! Ha ha! Tänkande kring tänkande som dessutom inte tar omvägen att appliceras på något i verkligheten! Teoretisk filosofi är att betrakta som en del av statens individomsorg. Här sätter man folk som tänker för mycket i arbete istället för att överbelamra mentalsjukhusen med dem. Saker som jag allvarligt läst texter om i teoretisk filosofi: Har en prick egenskapen prick-het? Kan Två prickar dela samma prickhet, dvs. kan två saker som är skilda ha del i varandra? Mycket intressant. En gång i tiden var detta vetenskapen som upptäckte matematik, fysik och kemi men det var länge sedan, numera är det en avskälpningsplats för lallande idioter som samhället (Göran Hägglund?) sätter i arbete istället för att förvara dem i madrasserade rum. Funktionen filosofi fyller i samhället numera är istället att få normalt fungerande människor att bli bättre på det de egentligen gör. Här är GU:s pitch för teoretisk filosofi från deras hemsida:
"Filosofistudier ger en oöverträffad träning i grundläggande kritiskt tänkande som går att tillämpa inom varje annat område. Filosofi passar därför utmärkt som inledning eller komplement till snart sagt alla slags studier [...]"
Jag tror att management-klyschan "tänka utanför boxen" hör hemma här någonstans. Filosofer tränar alltså vanligt folk att tänka lite lagom mycket, förhoppningsvis har de inte anlag för att tänka för mycket och lämnar filosofin när de slutar sin dag för att gå hem och kolla på fotbollsspelare som (förhoppningsvis) inte tänker i onödan.
Jag älskar filosofi. Dock tror jag att den är en nackdel i min CV. - "Hmmm. 40 poäng teoretisk filosofi, dessutom med VG. Honom orkar vi väl inte prata med?"

Läst bok: Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Jag har fått en ny favoritförfattare. Det är inte ofta det här händer. Det började som nästan alla kärlekshistorier: vi utbytte spontana blickar bland bokhyllorna, jag tyckte omslagen såg bra ut (rent grafiskt) och när jag tog första kontakten kunde jag se att vi hade gemensamma referensramar (Kafka och Kerouac). Första mötet (Sputnikälskling) gick bra men inga större gnistor uppstod. Dock blev jag såpass intresserad att jag kände mig motiverad att utveckla relationen och till sist: Fågeln som vrider upp världen!

Första sidan leder direkt in i bokens täta stämning, precis som de bästa Kafka-böckernas öppning gör. En man står och kokar pasta, telefonen ringer, en okänd röst säger "har du tio minuter över?". Och därifrån vecklas romanen ut som en labyrint av händelser, tankar, upplevelser och historier som flätas in i varandra på ett sätt som inte är olikt det i kriminalromaner, men det är en mycket märklig och svindlande mångbottnad historia som berättas. Den innefattar en försvunnen katt, en gränd utan ingångar, en tom brunn, en staty av en fågel och en uppsjö personer utan namn. Ni kan tycka att det här låter "svårt" men so be it! Jag har åtminstone aldrig läst en 700-sidorsroman lika snabbt. Jag tråkar ut mina kompisar med att prata om den på fester fast dom inte ens känner den! Jag hittar på nya sätt att uttrycka mig självutlämnande på en Still O.L.L.E-blogg! Min värld är lite annorlunda än den var för några veckor sedan.

Ni får ursäkta men nu när jag läst snart 1000 sidor Andres Lokko kan jag inte undvika att skriva som Lokko, detta inlägg är en Lokkoism. En kärleksfull stöld, en cover. Att göra en cover på en annan skribent är inte heller originellt, Fredrik Strage har gjort det bättre.

Har ni läst klart boken nu? Jag tyckte den här intervjun med Haruki Murakami gav bra insikter i hans arbetssätt och hans tankar om denna bok och författande och litteratur i allmänhet.

Lyssnat på CD: Deepchord - Liumin

Konversation på spårvagn nummer 1 en vardagkväll efter för många öl:

O.L.L.E.: Alltså, den låter som det "simultana stadiet av eufori och narkos som uppstår vid sömnbrist" ... det stod på Boomkat!
Äldre syskon som inte hört skivan: ... ja, jag ska lyssna på den ...
Kompis som DJ'at tidigare under kvällen: ... det är en technoskiva, alltså dunk dunk dunk
O.L.L.E.: Den är lo-fi! Det är ett stort lo-fi-muller och en baskagge som låter som en tredjehandskopia av en kassett...
Kompis som DJ'at: Och en kompressor som arbetar tappert! fluff-fluff-fluff
O.L.L.E.: Jag tycker det är så skönt att jag går runt och lyssnar på en ny Deepchord-skiva, den fyller ett behov av, det har inte kommit ny techno som låter såhär djupt och ...
Kompis som DJ'at: Fast technon som är i bakgrunden är egentligen dussin-techno!
O.L.L.E.: Va!?!?!!
Kompis som DJ'at: Technon är egentligen som vilken techno som helst, det är väldigt klyschigt, som det som kommit de senaste 3-4 åren....
O.L.L.E.: ...alltså jag tycker att den dubtechnon som Modern Love och Echocord har gett ut är jättebra...
Kompis som DJ'at: ... men det har blivit en kliché, det är en kliché inom dubtechnon att ... alltså Basic Channel är Basic Channel, sedan kom... Deepchord återuppfann Basic Channel-technon när de började igen ...
O.L.L.E.: Grandbend, Vantage Isle och The Coldest Season
Kompis som DJ'at: Då gjorde han sina fältinspelningar, när han spelade in solen...
O.L.L.E: Vi har ny information om honom! Ha ha!
Äldre syskon som inte hört skivan: ... jaha ...
O.L.L.E: Alltså snubben, jag läste en intervju med Stephen Hitchell och han sa att typ, Rod Modell gör typ loopar på 8 sekunder, sedan ska man lyssna på dom 108*108 gånger eller vad det är och det är såhär 36 timmar! ha ha! om det fortfarande håller efter 36 timmar, då har man något! och sen typ... säger han att det här är sånt som Rod Modell var inne på efter sin tid i Hare Krishna! Ha ha han var Krishna alltså, så det är samma sak, upprepning av loopar och att rabbla mantran ...
Kompis som DJ'at: Och man blir liksom inte förvånad! Den där boken! Mysticism in Music eller vad den heter! ...

(kliver av vagnen, orerar på en hållplats i västra Göteborg)
Äldre syskon som inte hört skivan: vi hörs! (åker vidare på vagnen)
Kompis som DJ'at: ...dussintechno! På alla skivor innan, har han Arbetat Med Fältinspelningar! Allt låter lika! Det är liksom bara filande på samma sak! Det är det som skiljer Deepchord från andra! Alltså Rod Modell är ju en sån elektroakustisk... Han är som Picasso, han började med ett motiv sedan förenklade han det och sedan arbetade han bara längre och längre med samma sak och ....
O.L.L.E: Alltså, Grandbend och The Coldest Season, det är färdigt, det blir inte bättre, det behövs inte finpustas ytterligare, därför har de börjat med något nytt ...
Kompis som DJ'at: Det är Stephen Hitchell som fått för mycket inflytande! Han gör ju verkligen klubb-techno! Har du hört Soultek alltså?
O.L.L.E: Jag tycker att det nya elementet inte är technon utan det osäkra, förr var det som ett mysigt vitt fluff över allting, alltså klassikerna: The Coldest Season, Vantage Isle, Grandbend, nu låter det mer osäkert och stört...
Kompis som DJ'at: ... Alltså jag har lyssnat på skivan säkert 15 gånger och den är inte lika bra som ...
O.L.L.E: Alltså du kan ju inte bedöma den efter "är den en lika stor klassiker som en av världens 25 bästa skivor", det är ju ett helt konstigt sätt att lyssna på musik. Du måste betrakta den som en egen skiva...
Kompis som DJ'at: ... jag är rädd för det där att när dom hade DJ'at hade dom spelat techno istället för sitt eget material och att det har kommit in på skivan. Det är en selloutskiva!
O.L.L.E: Äh! Jag tror att de rest, spelat ute och helt enkelt är peppade på den techno som fick dom att börja göra musik från början
Kompis som DJ'at: ... jag hoppas att du har rätt!

...

SMS från Kompis som DJ'at kvällen innan, dagen efter kl 12:28: Jag tar tillbaka allt dumt jag sa om deepchordalbumet igår. Det är ett ofegt och enastående album. och det låter trots allt inte som något annat än just Deepchord när allt kommer omkring.

vad tyckte resident advisor?

Hello world!

Still - rocking my folköl, still with the beats,

Still - flyttar mellan andrahandskontrakten i GBG

Still - maxat studielån och inget riktigt jobb

Still - popkulturnörd i glasögon ala Woody och Elvis

Still - got love for deepchord

Still - http://www.stalverk.se/

Still - Tunic (shoutouts till Jon & Jessica)

Still - existentialism, science fiction & modernism

Still - Ingmar Bergman, Woody Allen & Werner Herzog

Still - 90-tals hip hop, indiepop & krautrock
Still representing gangstas all across the world

Still - techno, dubstep, minimal, Basic Channel

Still - Sonic Youth

Still - Velvet Underground & Nico

... and I still got love for the streets, it's O.L.L.E.