Jag ser enormt mycket bokryggar på deckare varje dag på jobbet. Jag läser dem aldrig, eller den senaste jag läste var Stieg Larssons millenium-trilogi som jag tycker är sådär. Jag gillar klassiska deckare som Agatha Christie, Arthur Conan Doyle och James M. Cain, men är helt frågande inför den moderna genren som uppenbarligen är populärare än all annan litteratur tillsammans.
Deckartitlar följer ett mönster. Så även layouten och antar jag, innehållet, men ibland när en författare ska slänga ur sig en eller flera titlar varje år, blir några oundvikligen komiskt dåliga. Här är min topp 10:
1) En man med litet ansikte - Helene Tursten.
ha ha! Litet ansikte! Ska det vara skräckigt på något sätt eller har det kanske någon nyckelroll i själva utredningen att mannen har ett litet ansikte? Jag väljer att inte ta reda på det och låter denna klassiker inom dåliga deckarnamn förbli ett mysterium!
2) Danslärarens återkomst - Henning Mankell
Ånej! Det är dansläraren igen! Precis när vi trodde gatorna var säkra kommer han med sina Zumba-steg och skapar skräck och oreda!
3) Afrikanen - film efter Henning Mankell
Just eftersom en titelkaraktär i en deckare ofta ska injaga skräck blir den här tv-deckaren väldigt politiskt inkorrekt. Hjälp! En afrikan! Hur som helst fantasilöst.
4) En helt annan historia - Håkan Nesser
Om jag av någon anledning hade varit peppad på att läsa Håkan Nessers samlade verk, skulle den här vara sist på min lista
5) Dödare kan ingen vara - Jan Olof Ekholm
Som bekant kan man antingen vara död eller inte. Böjningen "dödare" kanske finns för att död är ett adjektiv, men det är ingen anledning att använda den. Förresten hittade jag en bok som hette "Mord, mördare, mördast" men det var precis som jag trodde, en parodi och är diskvalificerad som sådan.
6) Här är din död - Jan Olof Ekholm
Jan Olof Ekholm skrev en vansinnig massa landsortsdeckare på 80-talet och han hann med denna denna pastisch på TV:s långkörare "Här är ditt liv". Egentligen inte så dålig, men rolig.
7) Blodörn - Craig Russell
Iofs en översättning, men ändå: jag är på väg att skriva ner uppföljaren "Broder grym" när jag märker att den tidigare delen heter "Blodörn"! Blodörn är alltså inget fantasyväsen utan ... tja ett mycket krystat tuffhetsord i en psykopathistoria.
8) Polis, Polis, potatismos - Sjöwall Wahlöö
Den överlägset sämsta titeln i den genreskapande Beck-serien. Tänk vart svenska deckartitlar hade varit idag utan föregångare som "Mannen på balkongen", "Den skrattande polisen", "Brandbilen som försvann". Men denna faller platt. "Potatisgris" hade klart varit tuffare, ordvitsen gör en redan lam barnramsa ännu fånigare.
9) Fruset vatten - Christina Schwarz
Även känt som is?
10) Dödligt bevis - Margaret Yorke
En till översättning, men denna är ju härlig! För det första är ju "dödligt" en fantastisk floskel i deckartitlar, men dödligt bevis? Hur kan ett bevis vara dödligt? Ha ha! Innebär det stor fara för utredaren att presentera beviset? Är det en arg panter? ha ha!
