Jag skriver i dagboksform om saker jag läst, lyssnat på och sett. Jag är musiker. Jobbar som bibliotekarie. Jag gillar vinyl, kassetter, böcker, videoband, gamla tv-spel, fanzines och alla fysiska format. Det finns väl miljoner gamla skivor och filmer och böcker som jag skulle vilja skriva om därför har jag regeln att jag från och med nu (september 2016) endast skriver om det jag sett, hört, läst det senaste dygnet, i ett fysiskt format eller sett live.
Fågelvägen öppnar en dörr in i en värld av mystiska klanger och primitiva rytmer. Målet är att göra radio kreativt: intressanta kopplingar ska göras mellan historia och nutid, detaljer ska zoomas in och större samband uppmärksammas. Dina DJ's spelar inte bara musik och pratar, de skapar musiken medan den spelas, och hittar på nya reportage- och diskussionsformer. Allt det här är formulerat som en vision av vad radio kan vara, vad vi lyckas och inte lyckas med, kan bara bedömas genom att lyssna på det senaste programmet, som kommer finnas på vår soundcloudsida tills nästa dyker upp.
Tisdagar 21-22
Lördagar 19-20
103,1 Mhz är det som gäller! Och webbradio såklart!
Att bara ge upp har gett mig mer och mer tillfredsställelse på senaste tiden. Att ge upp är liksom ett symboliskt finger mot alla overachievers i världen. Inget är så fult i vårat samhälle som att ge upp. Det är ok att vara mänsklig, bara man har försökt sitt allra bästa. Jag är av den precis motsatta åsikten. Det skadar aldrig att helt enkelt ge upp då och då. Som igår ägnade jag flera timmar åt att försöka hitta en datamojäng som tydligen inte är helt lätt att hitta i Göteborg. Till sist var jag ute och gick på en cykelväg på Hisingen på väg till någon sån där avlägsen lagershop när jag sonika bestämde mig för att ge upp. Satte mig på en bar och lyssnade på musik och snackade skit istället. Samma sak en dag när man har en lång att göra-lista med tvätt, disk, telefonsamtal och ärenden ute. Att helt enkelt slopa allting på den och ägna sig åt något helt annat som man hellre vill göra ger en oöverträffad känsla av kontroll över tillvaron.
Det är en helt otroligt befriande känsla, ungefär som att säga upp sig från ett jobb. Nu skiter jag i det här och gör något totalt oproduktivt med mitt liv istället. Folk som får saker gjorda är typ Jan Björklund och Jimmie Åkesson. De verkar ju totalt dryga och körda i huvudet. Jag önskar att de kunde ha gett upp istället för att förpesta tillvaron med allt sitt görande. Vissa har gjort hela karriärer på att ge upp, som Henrik Schyffert, Kungen och Seinfeld.
Det finns även hela konstinriktningar som mest går ut på att ge upp. Lo-fi rock till exempel. "Vi kommer aldrig bli bättre än såhär, ingen idé att lägga ner tid och energi på produktion".
En person med genusglasögon på sig noterar kanske att alla exempel jag tar upp är män. Och det stämmer nog att det bara är för män som det är socialt acceptabelt att ge upp. Detta har att göra med vad feminister kallar "duktighetskomplex", att kvinnor känner att de är sämre och därför måste vara så sjukt bra på allting, hela tiden. Alltså: kvinnor, befria er från den patriarkala maktstrukturen och ge upp!
"Jag vill inte göra något, för det skapar bara existens. Och existens finns det tillräckligt av"
Jean-Paul Sartre
Obs! Detta inlägg är inte allvarligt menat om ni är min arbetsgivare och/eller föräldrar!
