Jag tänker för mycket. Från morgon till kväll går jag runt och gör inget annat än tänker. Man skulle kunna tro att det är något bra att vara en tänkande människa, men i vårat samhälle har jag fått intrycket att det är precis tvärtom. En kompis satt en dag och läste en bok om idéhistoria. Vi kan säga att han jobbar på ett arkitektkontor. En arbetskamrat frågar vad han läser. Vi kan säga att det är en bok av Sven-Eric Liedman och min kompis får kommentaren "sånt där blir man ju knäpp av att tänka på".
Ett annat stort område där det inte är bra att tänka för mycket är såklart sport. Ni kan själva tänka er Glenn Strömbergs röst när Mesut Özil har missat ett öppet läge i straffområdet: "Nu tänkte han för mycket!". Förtjänsten med att inte tänka för mycket visades dessutom med två klara exempel från samma match: Özil kommer fri med målvakten, har tid att lägga upp bollen och får till sist iväg ett tamt avslut på Ghanas målvakt Kingson. I ett senare läge dimper bollen ned vid hans fötter strax utanför straffområdet och som av en ren reflex dunkar han upp den i krysset. Studioexperten (var det John Guidetti, den unga Manchester City-snubben?) säger klart och tydligt att i denna situation när han inte har tid att tänka, går allt som det ska. Det är inövade rörelsemönster, muskelminne och år av träning som tar över och gör jobbet rätt, till skillnad från de där tankarna som rör till allting (jag har till och med hört Glenn Strömberg utbrista "Aj aj! Där kom tankarna!).
Ni kanske tycker att det är konspiratoriskt att ta två i sig isolerade händelser och göra en generell slutsats av dem, med att vara konspiratoriska är precis vad vi som tänker för mycket gör hela dagarna.
Om vi säger så här då, när man är ute i arbetslivet, och träffar på verklighetens folk (jag fattar inte att jag ger min ärkefiende Göran Hägglund erkännande genom att använda det där uttrycket - jag ogillar inte bara Göran Hägglund politiskt, det är personligt, jag har läst det mellan raderna i hans debattinlägg, han vill allvarligt låsa in mig eller skicka mig på arbetsläger, men det tar vi senare), vi kan säga att jag är på en introduktion av något slag eller ännu värre, någon tema- eller fortbildningsdag och någon pratar om det ena eller andra som vanligen beskriver något moment i arbetet. Och sedan avslutar de med ett "men det här är för teoreeeetiskt, nu ska vi göra en kul övning". Ni vet precis med vilket förakt ordet uttalas - teoreeeeetiskt. Varje gång känner jag hur en kniv någon huggit i min mage för länge sedan vrids om lite. Jag är teoretiker. Jag tycker inte man kan göra något alls innan man har genomarbetat teoretiskt ramverk som förklarar varför man gör det. Inte ens handla mat eller sätta på sig kläder. Problemet med världen är att saker inte teoretiseras tillräckligt!
Det finns ett litet reservat för oss som tänker för mycket. Universiteten. Där får vi sitta och tänka bäst vi vill och de som tänkt så mycket att de till sist bara tänker på att tänka, hamnar på filosofiska fakulteten. Jag gillar benämningen teoretisk filosofi så mycket att jag nästan spricker. Vi tar ett så abstrakt ämne som filosofi och tar bort allt det praktiska! Ha ha! Tänkande kring tänkande som dessutom inte tar omvägen att appliceras på något i verkligheten! Teoretisk filosofi är att betrakta som en del av statens individomsorg. Här sätter man folk som tänker för mycket i arbete istället för att överbelamra mentalsjukhusen med dem. Saker som jag allvarligt läst texter om i teoretisk filosofi: Har en prick egenskapen prick-het? Kan Två prickar dela samma prickhet, dvs. kan två saker som är skilda ha del i varandra? Mycket intressant. En gång i tiden var detta vetenskapen som upptäckte matematik, fysik och kemi men det var länge sedan, numera är det en avskälpningsplats för lallande idioter som samhället (Göran Hägglund?) sätter i arbete istället för att förvara dem i madrasserade rum. Funktionen filosofi fyller i samhället numera är istället att få normalt fungerande människor att bli bättre på det de egentligen gör. Här är GU:s pitch för teoretisk filosofi från deras hemsida:
"Filosofistudier ger en oöverträffad träning i grundläggande kritiskt tänkande som går att tillämpa inom varje annat område. Filosofi passar därför utmärkt som inledning eller komplement till snart sagt alla slags studier [...]"
Jag tror att management-klyschan "tänka utanför boxen" hör hemma här någonstans. Filosofer tränar alltså vanligt folk att tänka lite lagom mycket, förhoppningsvis har de inte anlag för att tänka för mycket och lämnar filosofin när de slutar sin dag för att gå hem och kolla på fotbollsspelare som (förhoppningsvis) inte tänker i onödan.
Jag älskar filosofi. Dock tror jag att den är en nackdel i min CV. - "Hmmm. 40 poäng teoretisk filosofi, dessutom med VG. Honom orkar vi väl inte prata med?"
Ett annat stort område där det inte är bra att tänka för mycket är såklart sport. Ni kan själva tänka er Glenn Strömbergs röst när Mesut Özil har missat ett öppet läge i straffområdet: "Nu tänkte han för mycket!". Förtjänsten med att inte tänka för mycket visades dessutom med två klara exempel från samma match: Özil kommer fri med målvakten, har tid att lägga upp bollen och får till sist iväg ett tamt avslut på Ghanas målvakt Kingson. I ett senare läge dimper bollen ned vid hans fötter strax utanför straffområdet och som av en ren reflex dunkar han upp den i krysset. Studioexperten (var det John Guidetti, den unga Manchester City-snubben?) säger klart och tydligt att i denna situation när han inte har tid att tänka, går allt som det ska. Det är inövade rörelsemönster, muskelminne och år av träning som tar över och gör jobbet rätt, till skillnad från de där tankarna som rör till allting (jag har till och med hört Glenn Strömberg utbrista "Aj aj! Där kom tankarna!).
Ni kanske tycker att det är konspiratoriskt att ta två i sig isolerade händelser och göra en generell slutsats av dem, med att vara konspiratoriska är precis vad vi som tänker för mycket gör hela dagarna.
"Filosofistudier ger en oöverträffad träning i grundläggande kritiskt tänkande som går att tillämpa inom varje annat område. Filosofi passar därför utmärkt som inledning eller komplement till snart sagt alla slags studier [...]"
Jag tror att management-klyschan "tänka utanför boxen" hör hemma här någonstans. Filosofer tränar alltså vanligt folk att tänka lite lagom mycket, förhoppningsvis har de inte anlag för att tänka för mycket och lämnar filosofin när de slutar sin dag för att gå hem och kolla på fotbollsspelare som (förhoppningsvis) inte tänker i onödan.
Jag älskar filosofi. Dock tror jag att den är en nackdel i min CV. - "Hmmm. 40 poäng teoretisk filosofi, dessutom med VG. Honom orkar vi väl inte prata med?"
