Läst bok: Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Jag har fått en ny favoritförfattare. Det är inte ofta det här händer. Det började som nästan alla kärlekshistorier: vi utbytte spontana blickar bland bokhyllorna, jag tyckte omslagen såg bra ut (rent grafiskt) och när jag tog första kontakten kunde jag se att vi hade gemensamma referensramar (Kafka och Kerouac). Första mötet (Sputnikälskling) gick bra men inga större gnistor uppstod. Dock blev jag såpass intresserad att jag kände mig motiverad att utveckla relationen och till sist: Fågeln som vrider upp världen!

Första sidan leder direkt in i bokens täta stämning, precis som de bästa Kafka-böckernas öppning gör. En man står och kokar pasta, telefonen ringer, en okänd röst säger "har du tio minuter över?". Och därifrån vecklas romanen ut som en labyrint av händelser, tankar, upplevelser och historier som flätas in i varandra på ett sätt som inte är olikt det i kriminalromaner, men det är en mycket märklig och svindlande mångbottnad historia som berättas. Den innefattar en försvunnen katt, en gränd utan ingångar, en tom brunn, en staty av en fågel och en uppsjö personer utan namn. Ni kan tycka att det här låter "svårt" men so be it! Jag har åtminstone aldrig läst en 700-sidorsroman lika snabbt. Jag tråkar ut mina kompisar med att prata om den på fester fast dom inte ens känner den! Jag hittar på nya sätt att uttrycka mig självutlämnande på en Still O.L.L.E-blogg! Min värld är lite annorlunda än den var för några veckor sedan.

Ni får ursäkta men nu när jag läst snart 1000 sidor Andres Lokko kan jag inte undvika att skriva som Lokko, detta inlägg är en Lokkoism. En kärleksfull stöld, en cover. Att göra en cover på en annan skribent är inte heller originellt, Fredrik Strage har gjort det bättre.

Har ni läst klart boken nu? Jag tyckte den här intervjun med Haruki Murakami gav bra insikter i hans arbetssätt och hans tankar om denna bok och författande och litteratur i allmänhet.