2012-10-09 18.05

Det går bra nu: Yeah, rysk kaviar och vodka. MEN! säger ni! Äter Olle kaviar? Är inte det hemskt inkonsekvent med hans vägran att äta fisk eller ens en räka? Jo det är det och nej, jag bryr mig inte. När jag blev lakto-ovo-vegetarian efter en period av veganism, föreföll det mig som att kaviar tillhörde äggprodukter, vilket jag ju äter. Självklart får man ut äggen ur fisken genom att skära upp den. Men så tänkte inte jag. Tänkte jag att de satt och mjölkade fiskarna på rom och sedan släppte ut dem i havet igen? Jag önskar att det var så! Hur som helst så har denna märkliga tankemanöver gjort att jag ätit kalles kaviar någon gång om året utan att tänka närmare på det. Och äntligen ger det någon utdelning! Jag kunde äta åtminstone någon traditionell rysk mat.

Kapitlet vegetarisk mat i Ryssland är något av ett problem. Min guide, lilla Masja, förklarade att "In Ruzia, it is not very popular. Maybe because of ze Climate". Fast Masja pratar egentligen inte sådär, hon pratar lika bra engelska som jag eller vilken svenne som helst. Kommentaren är dock lysande hursom, jag frågade faktiskt inte mer om saken efter denna helt rimliga förklaring. 

Annars har jag ätit mycket svamp. Svamp tillhör den ryska kosten men av någon anledning äter man det bara i olika smårätter. Så dessa har jag fått kombinera med mer västerländska sallader, till exempel grekisk och ruccula. Parallellt med min vistelse i Ryssland har jag läst Dimitrij Gluchovskijs utmärkta postapokalyps Metro 2033, som då utspelar sig i Moskvas tunnelbana (mer om den sen) efter en kärnvapenkatastrof (eller något) som gjort jordytan obeboelig. Där äter de i huvudsak två saker: svamp, som växer i mörker, och svin, som går att föda upp i tunnelbanesystemet tydligen. Hade jag levt i Metro 2033-världen, hade jag alltså bara ätit svamp! No zank you, no swine for me I only eat vegetarian food (i.e. mushroomz). 

Övrigt att rapportera från banketten: rummet liknade lite en sån typisk konferenslokal som typ ur Torsk på Tallinn. Ett band med ryska ungdomar spelade amerikanska jazzstandards, vilket kändes helt i sin ordning. Jag passade på att dansa en swing med bibliotekschefen (min guide lilla Masja var imponerad: that waz quite a danz mr. Ollye"). Som viktig utländsk gäst behandlas jag som något av en celebritet här: "Theze ladiez woult like to take ey photo wit you"